I söndags körde jag min första Halvvättern, eller i alla fall 106 kilometer av den. Jag hade inte lyckats hitta någon att köra med så hoppades verkligen att jag skulle hitta en bra klunga, det gjorde jag också 😀
Jag lyckades hitta en aningen snabb klunga i början av loppet som jag tvingades släppa efter drygt två och en halv mil. Men som tur var hittade jag en ny aningen långsammare klunga som passade mig perfekt bara några minuter senare. Jag hängde på dom i över sju mil innan loppet tog slut för min del i Rök, 44 kilometer ifrån målet…
När jag låg längst bak i klungan såg jag hur dom två framför mig väjde för en man som gick över vägen. Den ena väjde åt vänster, den andre åt höger. Tyvärr låg jag mitt emellan och hade inte en chans att väja, jag hann inte heller bromsa.
Två sekunder senare låg vi båda på backen med mig och min cykel överst. Tyvärr så fick jag mig en smäll på låret, ont i handleden och ett trasigt växelöra vilket gjorde att jag inte kunde fullfölja. Lyckligtvis var jag den enda i klungan som åkte i backen, dom två framför mig var även dom riktigt nära att ramla. Mannen jag körde in i var på väg till ett fik på andra sidan vägen, tydligen orkade han inte vänta på att vi skulle köra förbi utan bara gick rakt ut i vägen.
Lyckligtvis klarade vi båda oss utan allvarligare skador, trots att det gick i runt 35 km/h när jag körde in i honom. Nu två dagar senare är jag öm i axeln och har en lårkaka. Det som sved mest var nog att jag inte kunde fullfölja loppet, jag hade varit ute i 3:10 när jag åkte i backen, det kunde mycket väl ha blivit en sluttid på under fyra och en halv timme.